Svackor

Jag vet att ridsporten är en jäkligt tuff sport. Gör vi fel så går det inte bara ut över oss själva, det går ut över hästen också. En bra ryttare skäms över sina misstag, en dålig ryttare gör inte det. För en bra ryttare är hästen det viktigaste, spelar ingen roll vad det är för häst. Men man ska samtidigt kunna se sina starka sidor.
 
"Alla ryttare kan ha roligt åt sina misstag
men endast en bra ryttare kan samtidigt förstå sina misstag
och känna att det kanske inte var det bästa för hästen" 
 
Men ibland så hamnar man in svackor. Det enda man ser är sina misstag, man är enligt sig själv bara en usel ryttare som inte förtjänar att rida de hästarna man rider. Man gör enligt sig själv aldrig något rätt. En sådan svacka är grymt svår att komma ifrån, oftast räcker inte ens positiva kommentarer. Det bästa sättet att komma ifrån en sådan svacka är att pressa sig själv till perfektion. Man ska kunna ge allt man har så fort man sitter på hästryggen. 
Vad gör du fel? Ta reda på det och ändra på en sak i taget. Ligger skänkeln helt fel, ändra den och se till att den ligger kvar på rätt ställe innan du går över till nästa sak du tycker du gör fel. 

Sen måste du också våga fråga om hjälp. Är du inte nöjd med din eftergift över hinder, be någon kunnig person om tips. Kanske gör du helt rätt redan men du vet inte om det.

Man måste också våga göra egna förändringar. Jag var i en svacka för ett tag sedan. Det som tog mig ur den var en liten förändring. Jag höjde handen några centimeter, något som gjorde en enorm skillnad. 


Dagens klagan

Jag har åkt buss nästan varje dag i över ett halvår. Runt 1 h om dagen spenderas på Skånetrafikens gula regionsbussar. 

Något som har slagit mig är hur lite folk verkar bry sig om andra. Det är så sjukt respektlöst att röka precis innan man går på bussen. Den typen av människor vill jag bara slå i ansiktet. Man ska för i helskotta inte behöva sitta en hel bussresa och leva på så få andetag som möjligt bara för att "idioten" framför en nyss har tagit ett bloss. Samma sak med sprit. Är ju sådär lagom mysigt att behöva sitta med någon som luktar som en äcklig spritbutik framför sig hela vägen hem efter en dryg skoldag.

Jag må vara smått överkänslig vad gäller denna typen av saker. Men seriöst, det ska väl inte vara så svårt att hoppa över att ta ett bloss precis innan man hoppar på bussen, eller åtminstone se till att vara nykter. 




"Hur går det med galoppen?"

Jag har fått höra den frågan en hel sen jag slutade rida galopp för 2,5 år sedan. För att fatta mig kort så ska jag svara med endast ett ord.
 
'Hur går det med galoppen?"
Slutat
 
"Varför?"
Hopplöst
 
"Börja igen?"
Osannolikt
 
Så här är det. Jag har försökt hitta hästar att rida, men jag har gett upp. Jag tänker aldrig mer sitta och leta efter hästar att tävla i ponnygalopp. Jag fyller 17 i år, alltså har jag inte lång tid kvar att tävla på längre, sen har jag försökt så länge och samtidigt behövt se hur mina gammla vänner har fått tag i hästar att rida och det har gett mig en känsla av hopplöshet. Det är ändå inte lönt att försöka. Såklart tar jag chansen om jag får den, men jag kommer inte sitta och leta efter hästar att rida.
 
En annan faktor är att jag fick ta så mycket skit när jag red galopp. Att från den första terminen få höra att man var för lång och för tung för att få uppvisningstävla på MILA-mässan när alla andra i galoppgruppen fick göra det, även om de var lika långa som jag. Detta fick jag höra samtidigt som jag hade det grymt jobbigt i skolan med folk som kunde slänga ur sig ord som "fetto" och "äckel", det kan ju inte bli något annat än en grymt dålig kroppsbild av det. På detta fick jag också ofta höra mer dåliga än positiva kommentarer om min ridning. Hästarna bara stack med mig även om jag kämpade som en idiot för att komma underfund med det. Samtidigt så kom jag aldrig in i gruppen ordentligt, istället fick jag höra nedlåtande kommentarer både på nätet och på riktigt.
 
"Matilda är lite fucked up." Något jag hittade på Daywievs en sommar. Det hade någon i gruppen skrivit om mig och när jag undrade vadfan männskorna höll på med så fick jag inte minsta lilla stöd utan istället fick jag bara höra att jag inte skulle bry mig om det.Jag fick kommentarer på min ridning om att jag var en usel ryttare, en riktig djurplågare som var för hård i handen. Varför skulle jag inte bry mig om det! Jag blev för i helvete uthängd på nätet som en usel ryttare så att alla kunde se det. 
Jag hoppade över flertalet träningar för att jag verkligen inte ville dit och höra hur dålig jag var. I ena änden kunde jag sitta och rida Fullblod i träning helt okej, men på galoppträningen så var jag så usel att det var synd om hästarna jag red enligt många.
 
 
Blir det i mitt liv mer galopp så blir det först när gymnasiet är över. Kanske tar jag upp det igen och får för mig att vilja bli arbetsryttare, och då kommer jag isådana försöka åka till England och utbillda mig.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0