Lite fakta igen

•Jag är ett stort fan av Tolkiens verk.
•Jag känner ofta att jag är udda.
•Jag har en tumblr (lycka till att hitta den)
•Jag saknar Irland så sjukt mycket!
•Jag önskar att jag kunde resa mer.
•Jag är för dålig på att stå upp för mig själv.
•Jag håller på att skriva en fantasy berättelse. (7000 ord hitintills och det är bara början)
•Jag önskar att jag var bättre på att skriva. 
•Jag vill mer än något annat få jobba med stora filmproduktioner när jag blir äldre.
•Musik är jätteviktigt för mig men jag har ändå ingen koll alls på vad det är jag lyssnar på.
•Jag är med i flertalet fandoms.
•Jag tror inte så mycket på mig själv som jag borde.
•Min hund är verkligen min bästa vän.
•Men mina andra vänner är verkligen bäst också.
•Jag har svårt att sova om jag inte är den sista som går och lägger mig. 
•Jag ogillar värme, 20 grader är okej men högre är nästan för varmt.
•Jag har svårt att säga vad jag verkligen tycker. 
•Jag har aldrig vågat ta hål i öronen.
•Jag hade kunnat tänka mig att ha en liten, betydelsefull tatuering.


Filmtips

Hade länge velat se Jappeloup och idag gjorde jag det äntligen.
Filmen är baserad på hopphästen Jappeloup (som var häften Travare och hälften Fullblod, han var också bara 158 cm hög) och hans ryttare Pierre Durands liv, från deras första möte tills det att ekipaget vinner OS i Seoul. 
 
"At the start of the 1980s, Pierre Durand abandoned a promising legal career and threw himself into his true passion, showjumping. With his fathers backing, he gambled everything on a young horse who no one else had any faith in: Jappeloup. Too small, too stubborn, too impetuous, he had many faults, but nonetheless had a remarkable jumping ability. From competition to competition, the pair improved and began to make their mark on the showjumping world. But the Los Angeles Olympic Game s were a disaster for them, and Pierre had to face up to his shortcomings. With the help of his wife Nadia and groom Raphaëlle, Pierre regained Jappeloups confidence and built a relationship that took them to victory in the Seoul Olympics in 1988."
 -Källa
 
Jag hade inga stora förhoppningar på filmen då den för det första är på Franska och för det andra då det inte är en film man har hört så mycket om, men den var faktiskt bättre än vad jag trodde den skulle vara. 
 
Rent tekniskt så tyckte jag inte att den var någon superfilm precis. Jag blev rätt trött på hur vartenda gång någon häst hoppade så var det i slow-motion med lite för kraftiga ljudeffekter. 
Scenerna är fint gjorda och ser nästan precis ut som de verkliga platserna. 
Riktiga sändningen ifrån OS i Seoul 1988.
OS i Seoul i filmen. Lägg märke till hur likt det är det riktiga OS i Seoul.
 
Historien berättas jättefint, är dock några lite stora hopp i tiden på vissa platser i filmen, men borsett från det så är det en jättebra berättad historia. 

Trakehnare

Trakehnaren räknas som en av de bästa sport och allroundhästraserna i världen. Det är en varmblodsras, mankhöjden ligger vanligtvis mellan 157 och 173 cm. Rasen kan ha vilken färg som helst, men de flesta är bruna, svarta, grå eller fuxfärgade. Det är en väldigt frisk ras, något som gått i arv från Schweikenponnyn. Då vinkeln mellan benet ner till hoven räknas som den mest perfekta i världen får rasen sällan problem med benen. Trakehnaren har fått mycket av det engelska fullblodets kropp och huvud, detta gör den snabb och atletisk. Det är en mycket bra häst till dressyr, hoppning och fälltävlan.

Källa
 
Historia
År 1732 grundade Fredrik Vilhelm I av Preussen det kungliga stuteriet i Trakehnen i Ostpreussen, ett område som idag är delat mellan Polen, Litauen och Ryssland. Där hade man sedan ända tillbaka på 1200-talet avlat på inhemska hästar som kallades Schweiken. 
Först och främst inriktade sig stuteriet på körhästar. Redan under mitten av 1700-talet satte de ostpreussiska vagnshästarna färdrekord på sträckan mellan Berlin och Köningsberg (nuvarande Kalingrad). De slog rekordet med hela 24 timmar, detta då de var lättare i typen än den tidens vagnshästar.
 
1786 föll Trakehnerstuteriet i statens ägo. 1787 började man istället att föda upp kavallerihästar och remonter. Stuteriet levererade hingstar till uppfödare i hela landet. Redan då fördes det detaljerade dokument över aveln.Hästarna fick också genomgå tuffa uthållighetsprov. Detta är denna modellen av avel som senare användes inom de flesta uppfödningar av varmblodshästar. Orginalnamnet var "Den Ostpreussiska Varmblodshästen av Trakehner Ursprung" (Översatte namnet från en engelsk sida så jag vet inte om namnet fick rätt översättning.)
 
I början av 1800-talet led stammen av stora förluster, både under Napoleon storhetstid, samt undan ryssarna. 179 000 hästar gick förlorade under evakuringarna. Under storhetstiden på 1800-talet hade stuteriet över 13 700 hektar mark där hästarna hölls sorterade efter färg. Under denna tid införde man också Engelskt fullblod och Arabiskt fullblod för att ytterligare förädla rasen, det engelska fullblodet fick bli den största influensen i rasen. 1913 var över 84 % av Trakehnerstons avkommor från engelska fullblod. Hingsten Perfectionist XX var en av fullblodshingstarna som hade störst inflytande på Trakehnaren. Perfectionist såldes till Tyskland av prinsen av Wales. 

Källa
 
När första världskriget kom användes Trakehnern mycket som stridshäst och räknades som en av världens bästa arméhästar. Målet med uppfödningen ändrades då armén och uppfödarna krävde hästar med större tyngd och massa. De förra hästarna som hade haft längre ben fick ge vika för de mer rektangulära hästarna med längre rygg och kortare starka ben. Men rasens ädelhet och egenskaper fanns kvar. 
Källa
 
1926 började en årlig tradition då alla 3-åriga hingstar, både från stuteriet och från lantuppfödningen, skickades på ett år långa utbildningar med avslutande tävlingar där alla godkända hingstar fick användas i avel. Anstalten för utbildningen som låg i Zwion vid Insterburg hade plats för ca. 100 hingstar per år. 

Bilder från stuteriet tagna 1927. 
Källa 1 Källa 2
 
Under Andra världskriget fanns det över 25 000 registrerade Trakehnare i stamboken. Man flyttade 1200 av dessa genom europa för att de inte skulle hamna i ryssarnas händer. Klockan 5 på morgonen den 17 oktober 1944 fick huvudstuteriet order om att evakuera hästarna. De fyra kringliggande gårdarna som tillhörde stuteriet fick dock strikta order om att flytta hästarna till huvudstuteriet och stanna där för att ryssarna inte skulle fatta misstanke om att hästarna som varit där flyttades. Hästarna som flyttades dit var av den ursprungliga typen av Trakehnare och användes väldigt sällan i aveln. Det var dessa hästar som till slut föll i ryska och polska händer.
 
Ett fåtal av hästarna som hade hamnat i ryssarnas händer hamnade i Kirov i Ryssland. När man insett hur bra hästarna var började man föda upp det som idag kallas för den ryska Trakehnern. Detta är idag en egen ras och hästarna stammar ifrån stuteriet i Trakehnern och gårdarna i närheten. På tiden man började avla på dessa var europa delat i två, och dessa hästar fanns på den Sovjetiska sidan av järnridån, därför spreds inte rasen. 
 
Dett verkade det omöjligt att bygga upp rasen igen. Men ändå lyckades man samla in informationen som fanns kvar. 1947 startade man i Västtyskland, på andra sidan järnridån en ny förening: "West German Association of Breeders and Friends of the Warmblood Horse of Trakehner Origin". Den ersatte den ursprungliga rasförenigen från Ostpreussen. Man kortade senare ner namnet och idag heter föreningen "Trakehner Verband". Man startade i Västtyskland också flertalet statliga stuterier med hästarna som fanns kvar. Privata uppfödare hade möjlighet att komma dit med sina ston. På detta vis lyckades man rädda rasen.
Källa
Sigillet som man ofta brännmärker Trakehnerare med.
Källa
 
 Text skriven av mig med resurserna:
Trakehners International
Wikipedia
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0