Att vara ridskoleryttare

Jag vet att det är kan vara riktigt tungt att vara "bara" ridskoleryttare ibland. Man ser hur bekanta flyger fram på tävlingsbanorna med sina egna hästar när man själv får nöja sig med endast ett ordentligt ridpass i veckan på en häst man behöver dela på med många andra personer som precis som en själv älskar just den hästen. Man kommer heller aldrig lära känna den hästen på samma vis som en egen häst man har för sig själv. 
Man önskar inget annat än en helt egen häst att älska och ha för sig själv. En häst man kan göra nästan vad man vill med. 
 
Det ÄR tufft att vara ridskoleryttare om man vill göra mer än vad man kan göra på ridlektionerna. Det känns ganska hopplöst att t.ex. vilja bli elitryttare i hoppning om man på ridlektionerna bara får hoppa 60 cm. 
Vill man något tillräckligt mycket så gör man allt för det. I mitt fall så började jag hjälpa till i ett travstall, vilket då gick rakt emot min dåvarande dröm om att få rida galopp. Men även om jag inte genom det kan hoppträna mer och högre så ser jag det som ett bra steg framåt. Jag har där lärt mig så otroligt mycket om hästskötsel och också en del om ridning. Men det viktigaste är att jag har fattat vad hårt arbete är. Pröva själv mocka ut en hel hage i 30 graders värme, skottkärra efter skottkära efter skottkärra... Och jag tror att vet man bara hur mycket man är villig att arbeta för något så hjälper det en under de tillfällen när man bara vill ge upp.
 
Det är inte heller något som säger att: "Vill du bli elitryttare så måste du ha haft en egen ponny när du var x antal år gammal." Ta det lugnt. Man måste inte tillhöra ponnyeliten för att ha en chans som vuxen. Man har många år på sig. Jobba hårt på ridlektionerna, börja hjälpa till i ett stall och ta till vara på ridskoletiden. 
 
 
 
 

Kommentarer från er

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0