Stallet idag

Var i stallet idag och red först Mulle. Skrittade bara som vanligt. Red först i och runt paddocken och sen skrittade jag upp för backen i hagen fyra gånger. Det gick bra, Mulle var dock som vanligt väldigt sugen på att trava i uppförsbacken. 
 
Blev sen tillfrågad om jag ville testra rida Honja, en häst jag red lite sommaren 2013. Då var hon rätt speciell och grymt känslig. Hon har förändrats en hel del även om hon fortfarande verkar rätt känslig, dock på ett nästan positivt sätt. Älskar själv att rida känsliga hästar då det handlar så mycket mer om känsla och teknik än styrka.
Red henne bara en kort stund för att se hur hon var att skritta och trava då jag ska få rida henne näst nästa vecka då hon som har hand om henne idag ska iväg. Ska bli kul att få göra något annat än att bara skritta Mulle och Gaxe. Även om jag jättegärna vill att Mulle ska komma igång igen så är det rätt svårt att tycka att det är kul att sitta och skritta runt för att Mulle ska kunna kunna ridas och tränas ordentligt känns så långt borta. 
Honja sommaren -13
Mulle sommaren -13
 

Långfredagen

Igår så var det långtur på travskolan och jag var med. Vi fick själva välja vilka hästar vi ville köra och de flesta fick dela häst. Men jag fick en helt för mig själv. Valde att ta Kelly då jag körde henne förra veckan och för att hon är så grymt söt. För er som inte vet så är hon den minsta hästen på travskolan, men hon är också nån av de starkaste de har där.
 
Klarade av att sela helt själv, blev inga fel alls förutom att jag hade spänt däckelgjorden(?) lite för lite, men sådana missar får man räkna med. Är dock inte säker på mig själv än så ber alltid någon kolla över så att inget är fel.
 
Kelly var precis som förra veckan rätt pigg, men det kändes ändå som jag hade mer koll på läget. Vi travade rätt mycket och efter ett tag så kände jag att Kelly började ta in vad jag ville. På många ställen var det dock omöjligt att trava då det var så sjukt lerigt och skumpigt. Men det gick bra och det var riktigt trevligt väder också.
 
 
Söta Kelly förra veckan.

Svackor

Jag vet att ridsporten är en jäkligt tuff sport. Gör vi fel så går det inte bara ut över oss själva, det går ut över hästen också. En bra ryttare skäms över sina misstag, en dålig ryttare gör inte det. För en bra ryttare är hästen det viktigaste, spelar ingen roll vad det är för häst. Men man ska samtidigt kunna se sina starka sidor.
 
"Alla ryttare kan ha roligt åt sina misstag
men endast en bra ryttare kan samtidigt förstå sina misstag
och känna att det kanske inte var det bästa för hästen" 
 
Men ibland så hamnar man in svackor. Det enda man ser är sina misstag, man är enligt sig själv bara en usel ryttare som inte förtjänar att rida de hästarna man rider. Man gör enligt sig själv aldrig något rätt. En sådan svacka är grymt svår att komma ifrån, oftast räcker inte ens positiva kommentarer. Det bästa sättet att komma ifrån en sådan svacka är att pressa sig själv till perfektion. Man ska kunna ge allt man har så fort man sitter på hästryggen. 
Vad gör du fel? Ta reda på det och ändra på en sak i taget. Ligger skänkeln helt fel, ändra den och se till att den ligger kvar på rätt ställe innan du går över till nästa sak du tycker du gör fel. 

Sen måste du också våga fråga om hjälp. Är du inte nöjd med din eftergift över hinder, be någon kunnig person om tips. Kanske gör du helt rätt redan men du vet inte om det.

Man måste också våga göra egna förändringar. Jag var i en svacka för ett tag sedan. Det som tog mig ur den var en liten förändring. Jag höjde handen några centimeter, något som gjorde en enorm skillnad. 


RSS 2.0