Som man saknar

Jag tror att det är svårt att förstå hur mycket man kan sakna något. För ett år sedan red jag fortfarande på Jägersro varje måndag, då hade vi ridit ute sedan i början av mars. Och jag saknar det så otroligt mycket, för även om det blev missar och fel bestående av hästar som stack, avfallningar och allt annat som kan bli fel så var det något av det bästa jag visste. Att kunna rida på banan, ibland långsammare och ibland lite snabbare varje måndag var så härligt. Vid den tiden hade jag planer på att försöka bli jockey, och det är ännu något jag hade velat göra, kanske inte som proffs utan bara för att det är kul. 
 
Varje gång jag åker förbi Jägersro och ser ascotten vill jag inget annat än att få galoppera fram där, jag sitter och bara minns, jag minns de vackra vårkvällarna när vi kunde rida i bara t-shirt med solen i ryggen. Jag minns ljudet av hästarnas rytmiska galopp och deras nöjda frustningar. Jag minns hur fartvinden fick ögonen att tåras när man red utan glasögon. Jag minns hur mycket skönare sadlarna var än vanliga sadlar, hur man tog tyglarna på rätt sätt, hur stiglädrens längd var bekvämare än det dom flesta rider med. Jag minns hur man först la på viskasstycket, sen padden och tillslut sadeln. Jag minns euforin när man kände att allt gick bra.
 
Vad jag också minns är mitt desperata sökande efter en ponny att tävla, något jag fortfarande håller på med, för jag vill. Ingen tvekan om saken. Jag hade kunnat ge så mycket för ett lopp, eller ens ett långsamt varv på ascotten.
 
Det jag lärde mig på galoppen sitter fortfarande i. Hur många gånger som jag har tagit tyglarna på galoppvis går inte att räkna. Hur många gånger har jag kvar på studsiga och bockiga hästar tack vare balansen jag fick av att rida i jockeysits.Men det jag gör mest är att ofta önska att jag istället kunde varit ute och galopperat på banan när jag rider, inte för att jag på något sätt tycker att hoppning, dressyr, uteritter och annan ridning är tråkig, galoppen låg bara så mycket högre än det. Det var speciellt på så många vis.
 
Jag har flera gånger under den senaste tiden tänkt på att bara lägga av med all annan ridning bara för att kunna få tid till att rida och sköta galoppörer. Det känns fel, men jag skulle tänka mig att göra det om jag hade hittat en ponny att rida och träna, eller ett stall med galoppörer att få hjälpa till med.
 
När jag red på banan kände jag mig snäppet tuffare än vad jag verkligen är. Det var kanske bara ponnyer, men det var tufft ändå, att sitta upp och ha kontroll över 500 kg häst är inget vem som helst gör. Och det var mycket det som drev mig vidare dom gånger allt gick urdåligt, skitdåligt rent ut sagt. Jag såg på andra och försökte hitta mina egna fel. Vissa hittade jag men långt ifrån alla. 
 
Sedan snart 3 år sedan har jag letat efter en ponny att få tävla i ponnygalopp, utan framgång. Jag annonserar och försöker verkligen, för jag vill få rida ett lopp innan min chans försvinner. Dit är det 2 eller 3 år beroende på vad som gäller och under den tiden ska jag hinna med så otroligt mycket annat. Chansen är minimal. Tyvärr. Och det känns surt. Så jäkla surt. Men det är livet och så är det bara. Men skulle någon veta någon galoppsugen ponny eller häst så finns jag här.
 
 
 
 
 
 
 
 



Rösta på Milton

http://sommarenmedscalibor.se/?entry_id=1236 

Rösta på Milton i en tävling där han kan vinna en egen Go Pro Action kamera. Snälla :) 

Ridningen igår

Igår var det ridning som vanligt, jag red Jagaar, som vanligt :). Vad vi gjorde på lektionen var markarbete. Först travade vi fram på fyrkantsspåret och efter ett par steg fick jag faktiskt Jagaar att gå avslappnat även om han var lite lång i formen och hade kunnat trava i ett lägre tempo. Sedan gjorde vi nån halter och travade utan lättridning (finns säkert nått bra namn för det, men jag är trött och kommer inte på det...) Jag lyckades få honom att söka sig neråt och framåt även om han fortfarande gick i ett lite högt tempo. Efter ytterligare en bit till lyckades jag få honom att trampa under sig och söka stöd i bettet, den känslan går inte att beskriva! 
 
Sen red vi över bommar och det gick bra, men jag hade kunnat ta mer halvhalter och varit mer noggran med att ställa honom där det behövdes. På slutet galopperade vi, i höger varv red vi en och en på övre volten. Jag själv tycker att galoppfattningen blev rätt bra då han inte alltid går in i galoppen direkt. I galoppen var han lite dragig och jag var för dålig på att ställa honom, men efter två varv lyckades jag få honom att slappna av och gå rätt bra. 
 
I vänster varv red vi en och en ett varv på fyrkantsspåret. Han var rätt lång i traven när jag gick ut men det blev bättre innan jag fattade galopp. I galoppen var han lite stark men efter halva varvet lyckades jag få honom att lyssna på mig och lugna sig lite.
 
Vad jag hade kunnat göra bättre är att vara noggrannare med att ställa honom i hörnorna och på volterna. 
Vad jag gjorde bra är att jag hade en bra hand och såg till att ha en bra sits. 
Okej, jag hade absolut kunnat ha skänkeln längre bak. 
 

RSS 2.0